Jag är kär, i en tjej.... Nää, men nästan. Jag skulle vilja vara som henne.
Hon är alltid, alltid vacker, glad, posetiv. Hon har alltid fina kläder och känns alltid fräch, hon är hurtig och pigg, hon är perfekt!! Jag skulle vilja vara en tjej som är en bra jobbarkompis, en fantastisk flickvän, en god dotter, en empatisk medmänniska och en idealsik vän!
Men jag känner att jag är allt annat än detta.
Innan jag blev sambo köpte jag nya kläder varje månad, jag hade bara dåliga sletna dagar när jag va riktigt jävla bakis, och då gick jag inte ut. Jag är ingen tiopoängare, men jag gjorde mitt bästa och jag försökte, det gör jag inte längre... Jag har många sletna dagar, nästan varje dag faktiskt. Jag har ju varit och fixat håret för inte så länge sen, men det va verkligen på tiden.. Jag har nästan inga bra kläder längre, sen jag slutade röka har jag gått upp lite till och det känner jag, inget sitter bra längre, det är inte ofta jag känner mig snygg längre.
Jag är ofta trött, jag vet inte om jag bara är en trött typ av människa eller om jag har vitaminbrist eller om det är för att jag är tjock  eller om det är denna vinter som tagit för lång tid på sig att töa bort. Det kanske blir bättre nu?
Jag hade en bra period när vi fixade i köket, men nu är jag helt omotiverad. Jag vet att man får ta en sak i taget och allt inte kan hända på en gång. Men ibland känner jag bara att jag önskar att allt va klart så jag bara kunde ta det lugnt. Som det är nu även fast jag inte haft en pensel i handen på flera månader så känns det hela tiden som att jag måste fixa och måla. Nu har jag ett hus med och då måste jag fixa och ha mig. Jag orkar inte hela tiden! Jag är lat, jag är inte som hon, jag är inte en hurtig glad tjej som är perfekt. Jag önskar att orkade städa varje dag och alltid ha nybakta bullar hemma. Jag önskar att jag hade ett hem som doftade fräch citron hela tiden. Men hur?
Jag önskar att jag kontakt med alla mina vänner, alla gamla godingar. Jag önskar jag hade tid att ringa till alla lite då och då. Men det blir inte av, det blir bara dom närmaste. 
Jag vet inte vad som har hänt.. Jag har världens bästa kille som jag älskar, varför känner jag ingen ork att fixa mig för honom. Det är nästan bara när jag är ledig som jag fixar mig.  Jag har flyttat och bor i en helt underbar stad, jag har lärt känna några jättesnälla helt underbara personer. 

Nä usch, jag önskar att jag va som hon, jag önskar att jag va glad, hurtig, helt perfekt.... Men det är jag inte, Jag är jag, jag är fet och lat, Thats it! Jag har jobbat tre frukostpass och är lite trötter... Kanske en hjälpande faktor till detta inlägg... Imorgon ska jag in till stan och kolla på en ny mobil iaf, får se om jag hittar nån kul. :)


Hon är vacker, gald och så hurig. Hon känns som en människa jag önskar jag kunde vara!


//L


♥ Skänker en tanke till Jessica Harrysson som ligger på BB i Gävle och trycker! Grattis! :)  ♥